Om en vecka så kommer jag starta min första tävling för säsongen 2015. Jag ser fram emot vad året har att erbjuda. Men utöver Vintermästerskapen har jag än inte någon annan tävling inplanerad, utan jag kommer faktiskt ta allting en dag i taget. Ska lita mycket på min magkänsla.

 

Målet är väl att försöka komma ut på någon lätt tävling med Sólfaxi, bara så han får vänja sig vid miljön inför framtiden. Det kanske blir någon liten tävling på Edeby eller något på Sundbyholm alternativt Ensta. Förhoppningvis arrangeras det några tävlingar med unghästklasser som vi kan delta i. 

 

Det kan ju även hända att jag får låna hästar att tävla. Jag försöker ju hjälpa så mycket som möjligt att rida andras hästar när jobb eller skador sätter stopp. Jag skulle ju ha tävlat Dreki förra året i Gaedingakeppni, men han var inte fräsch så det var inte något alternativ. Nu är han ju mer igång, även fast han inte riktigt är där igen, men man vet ju aldrig i framtiden. Ifall mamma inte vill tävla Audur så ställer jag även upp i någon tävling med honom, nu när debuten är avklarad så kan man nog börja begära snäppet mer. Men jag tvivlar starkt att mamma inte vill ut och köra igen. 

 

Vill nog i alla fall ställa upp med någon häst under Eidfaxis regionala då det även ska vara Gaedingakeppni grenar. Banan är ju i bästa skick och det ligger ju väldigt nära, så det vore synd att missa en sådan bra tävling.

 

 

Rubrikren låter som jag refererar en människa men jag pratar om Solfaxi.

Han har sedan vi köpte honom varit väldigt obalanserad i magen. Ena stunden ser avföringen ut som den ska, men sedan så kan den även vara väldigt lös. Det är ofta man får tvätta honom i rumpan och svansen för att han hela tiden bajsar på sig. Vi har försökt att hitta olika lösningar på detta problem och det har gjort att jag fått mer insikt i hur svårt det är att lägga upp en kost som fungerar för olika hästar.

 

Alla hästar får hösilage på Alsängen, varvat första samt andragångskörd. Det är ett väldigt bra grovfoder med hög energi och proteinhalt, delvis något för blött. Det kompletteras med 1/2 dl mineraler. Detta har fungerat väldigt bra för de flesta hästarna, men tyvärr inte Solfisen då. Det har nog att göra med att han kanske är just känslig och obalanserad i magen men även en psykologisk grej kan bidra till det. Han har nog känt mycket stress kring att hamna i en ny flock. 

 

Den mentala biten har vi försökt lösa genom att prova vilken box i stallet han trivs bäst i.Tidigare så stod han i utestallet som har boxar i ponnystorlek utan något galler. Där trivdes han absolut inte och det slutade ofta i

att han och boxgrannen blev lite irriterade på varandra. Nu står han i den största boxen med högt galler, så han får vara ifred. 

 

Experiment ring maten har också gjorts. Kan dra slutsatsen att trots att du investerar i dyra tillskott bryr sig hästen inte hästen och ratar det. Vi har gett fiberplex, ensilagebalans, probimin och diarsanyl. Allting har gett någon typ av inverkan, men inte tillräcklig då han fortfarande är kladdig. Ensilagebalans ger vi just nu, men det vägrar han äta. Kräsna divan, det är verkligen inte lätt!

 

I mitt huvud råder en sådan total förvirring att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen eller ta mig till. Efter första dagen i skolan har all stress kommit tillbaka. Det är så sjukt mycket som händer just nu. Det är inte bara det vanliga standard plugget längre, utan press kring nationella proven och gymnasieval. Jag ska om ett halvår lämna åren i grundskolan bakom mig, lämna säkerheten och börja på gymnasium. Det är en sak som är säkert, men vart har jag ingen aning om.

 

Den skolan jag vill gå på är otroligt bra, lärare av världsklass samt en underbar stämning. Men mycket förväntas av en som elev där och det krävs intensivt studerande. Jag är rädd för att jag ofrivilligt kommer skjuta undan hästarna om jag börjar där, vilket är det sista jag vill. Därför åkte jag och min mamma till Linköping för att kolla in andra alternativ. Vi besökte Stenholmen och Real Gymnasiet. Det var även där jag träffade andra Moa. Själva skolan var mysig och så, Stenholmen var även det fin, men jag vet inte om det imponerade på mig tillräckligt. Jag jämför hela tiden med Europa vars lokaler faller mig precis i smaken. Jag trivs så bra där jag bor just nu, och jag vet inte riktigt om jag är redo att offra mitt liv här hemma för att flytta och bo på internat. Då andas man ju såklart häst, vilket kanske kompenserar, men ifall jag prioriterar tiden rätt kanske jag kommer lyckas hinna med både ridning och plugg.

 

Jag är så snurrig i bollen att jag inte vet vad jag ska välja. Kan inte riktigt känna vad det är mitt hjärta säger. Förmodligen kommer det bli bra i slutändan, det är dock förvirrande at the moment.