Det var andra kursen på två veckor för Audur idag, men denna gång med mamma på ryggen.

 

Instruktören för dagen var Åsa Nevander och det hölls på en gård som ligger någon kilometer ifrån där vi är uppstallade. Det bjuds alltid på bra sällskap och god mat, så jag som endast agerade spekulant var nöjd ändå. 

 

Åsa har ju sett Audur under några tillfällen, första gångerna var faktiskt förra året. Hon tycker han har utvecklats enormt sen hon såg honom sist vilket är jätteroligt! Nu börjar han tölta rent, skritta ordentligt och snart lär väl även traven finna sin plats igen.

 

Är inte riktigt 100 på vad mamma exakt fick öva på, men det var något i stil med att jobba igenom en sida i taget på volt. Sedan var det också något med att ta igenom halvhalterna i traven genom att nästan sakta av till skritt. Mamma får väl hålla någon lektion för mig så jag förstår med!

 

Åsa tyckte även att de två är redo för tävlingsdebut och föreslog vintermästerskapen. Det gäller för mig att sporra min rampljusskygga mamma, för ut och tävla ska dem!

 

Åh, vad jag älskar regn såå! Not...

 

Usch idag fick jag världens skur över mig när jag red. Inte roligt. Hade såklart inte regnjackan i stallet så jag red bara i en kofta. Hur härligt? Genomblöt, ja visst! Tur att Audur var duktig. Fast det är så svårt att veta vart man ska sätta bakbenen, tycker han. Man börjar också passen med en väldigt styv häst som inte förstår sig på den vändande hjälpen, men när man ridit igenom honom, då ja. Idag började det nämligen också skit, men han vart så fin och lyhörd sen. Kunde till och med trava av honom, på helt långa tyglar, utan att han slog upp i galopp eller tölta. Duktiga killen. 

 

Tritill har också världens härligaste arbetsvilja just nu, han bara sprudlar av glädje. Ironi, igen. Han fick springa lite i rundcorallen, eftersom han har lite svårare för traven at the moment. Inspänningstyglarna var inte en favorit kan jag säga. När man inte kör arbetet på hans villkor, då är det inte kul. Lustigt nog känner jag faktiskt igen det där, hehe. Lena i stallet var iaf hur gullig som helst och lånade ut sina regnkläder till mig. Var skönt att ha lite skydd när man fick springa efter en levande köttbulle, tror jag fick arbeta hårdare än honom.