Har återigen ridit kurs för Åsa Nevander. Det har varit väldigt trevligt, god mat serverades och har fått med mig många bra tips hem.

 

Solfaxi är inte den häst med mest framåtdriv i paddocken, utan det känns väldigt segt och krystat. Detta har gjort att jag undvikit att jobba där så mycket som det gått, men idag har jag fått den hjälp som förmodligen kommer göra dom passen betydligt roligare.

 

Han börjar nu förstå sidförande mer och mer. Trycker jag med ena skänkeln svarar han genom att flytta ifrån den. Idag coachade Åsa mig till att ta det till ett ytterligare steg: han ska svara ännu mer! Så det gjorde vi i skritt först på volt. Bromsa upp på båda tyglarna, släppa ytterskänkeln, för att ge honom utrymme, och knacka med innern. Detta för att genom böjning och sidförande börja introducera halvhalter. Detta gjorde vi även i tölt.

 

I traven utnyttjade vi hans styrka att vara rak. Så i hörnen så red jag istället snett för att sedan kunna leda ut honom med tygeln och sidföra ut med innerskänkeln.

 

Mycket mer hann vi inte förens han blev trött, men jag kände att jag fick ut mycket av passet ändå. Vart himla stor skillnad!

 

Jag och Solfisen har tävlingsdebuterat!!

 

I förrgår gick en Firmakeppni av stapeln på Stjärnhovs säteri arrangerat av klubben Loftfari. Både mamma och jag hade med oss våra hästar för att miljöträna. Eftersom det var en så pass liten tävling tyckte vi det var perfekt för att vänja båda två vid tok och stohej. 

 

Audur har ju varit iväg en gång tidigare, men lilla Solfaxi har ju faktiskt inte lämnat gården sedan vi köpte honom i september. Jag åkte till tävlingen med inställningen att det skulle bli en bonus ifall han klev in i ridhuset.

 

Vart så himla överraskad när han faktiskt var lugn och lyssnade på mig. Gick kanon under fyrgångsfirmakeppnin och vi tog oss till final. Slutade totalt på en andra plats, då utan att ha visat någon tölt och när finalen var i hans svårare varv. Han vart lite rollig i traven, det var jobbigt tyckte fisen, så körde mycket galopp och han lyssnade så fint på temporegleringarna. Är fruktansvärt nöjd över hans insats.

 

Så stolt över mammi och Audur som verkligen red i töltfirmakeppnin och kom på en tredjeplats. 

 

 

 

 

 Ursäktar den fruktansvärda kvalitén

 

Oj va roligt det var att komma ut på tävlingsbanan igen. Som jag längtat. Jag är väldigt nöjd över dagen. För jag känner inte Tigur så väl, men kan man vänta sig något annat när jag bara ridit honom ungefär 6 gånger? 

 

I T8:an startade jag först av alla ungdomar. Alla människor och den främmande miljön var otroligt läskig enligt Tiggepigge, men jag tycker ändå att han skötte sig bra. Jag som tänkt köra arbetstempo tölt fick planera om. Han ville helt klart ligga på i ett högre tempo. Het som bara den, men oj så roligt. Det slutade med att jag ledde vilket inte ens trodde fanns på kartan. Efter en relativt ojämn visning landade vi på 5,70.

 

I fyrgången var han ännu mer spänd och ville inte alls gå fram på banan. Mycket tror jag berodde på publiken eftersom det är väldigt ovant att dem är ovanför banan. Är ändå nöjd över prestationen trots många missar. Det blev missförstånd som ledde till två felfattningar. Gångarterna fanns i alla fall där. Men en sak som gjorde mig enormt irriterad var människorna som stod och hängde över staketet på läktaren. Det reagerade Tigur enormt på vilket speakern la märke till och bad de personerna att ta ett steg bak. Vad jag kunde tyda så flyttade sig några, men flera stod kvar eller anslöt sig senare. Det här med respekt asså... Vissa saker kan man inte kontrollera och så är det bara. Det var  en faktor som bidrog till att situationen vart stressad.

 

I töltfinalen så var han betydligt tröttare men ännu hetare. Inte direkt för att det är logiskt. Men är man sju stycken på en relativt liten bana samtidigt så blir det rätt så fullt. Kunde inte riktigt parera när han ville slå över i galopp så det blev lite rolligt. Nästan alla ekipagen hamnade också i en klump så han kunde inte rikigt ta ut rörelserna på samma sätt som i uttagningen och det resulterade bara i att han styvade sig. Vi slutade på en femteplats. Jag var nöjd redan innan jag red in i finalen för bara att vi tagit oss dit var otroligt. 

 

Kan inte beskriva hur tacksam jag är att hans ägare, Tessan,  hade förtroendet att låna ut sin häst till mig.