2015-04-16 | 22:59:11
Vad vore jag utan honom

Idag var det en sådan dag när jag verkligen fick bekräftelse på all kärlek jag känner till min röda lilla vän. Han är helt otrolig och kan göra en hemsk dag hundratusen gånger bättre.
Jag satt från 08.40 till 12.10 och skrev nationella prov i fysik vilket är mitt absoluta hatämne. Det var så enormt tidspressat att jag hade panikattacker. Jag såg helt suddigt, andades panikartat och hade enorma smärtor i magen och upp i ryggen. Smärtorna i magen återkom hemma när alla saker jag oroat mig för släppte.
Den senaste tiden har varit ganska tuff inom allting faktiskt, även inom ridningen vilket har gjort att jag inte mått så värst bra. Därför uppskattade jag det min absolut bästa vän bjöd på idag. Ni vet känslan när man verkligen inte mår bra men ändå drar sig ut till stallet och tänker ta en mystur? När den mysturen då blir det bästa ridpasset på väldigt länge är känslan grym. Ännu bättre blir det när man vet att bästa vännen gjort allt detta för att få en på bättre humör.
Jag älskar min häst så obeskrivligt mycket.
