2015-03-23 | 06:44:00
Valtyr lördag+söndag
Just nu är Vallen väldigt rolig att rida och jag lär mig varje gång jag rider honom hur han fungerar. Han har i grund och botten väldigt lätt för allting och är väldigt mjuk i kroppen, dock lägger jag mig till med massa dumma grejer som påverkar honom. T.ex. så har jag enorma problem med min vänsterarm som är totalt orkeslös och endast håller för dragkamper. Detta har gjort att han blivit mycket hårdare i vänstersidan men förhoppningsvis fixar det till sig allt eftersom jag rider honom mer och mer.
Han är även väldigt känslig och jag är innan varje ridpass i valet och kvalet om jag ska rida honom med spö eller inte. Utan spö har jag svårare för att rama in honom och får lite mer gratis energi än om jag rider utan. Valleponken tycker dock att spö är en irriterande sak som bara kittlas bak i rumpan och gör emellanåt lite kängurusparkar. Jag har tänkt mig köpa ett slit-och slängspö nästa gång jag är på Gekås och klippa av svansen längst ut och se om det gör det hela bättre.
Anledningen till att jag skrev detta inlägg var inte för att jag skulle berätta om det som står ovan utan berätta om helgens ridpass med Valleboy. Han går från klarhet till klarhet och även om vi fortfarande lär känna varandra och han just nu inte är så värst representabel med meterlång päls och lite hög form i tölten så är han så snäll som dagen är lång. Jag ångrar inte en sekund att vi köpte honom och han är den mest godhjärtade häst jag träffat. Men nu till ridningen!
Lördag: Jag red ett fruktansvärt roligt och lösgörande pass i paddocken (förstå min ironi kring att det skulle vara roligt) och han var mjuk som smör att rida i traven! Tölten var inte on top men det spelar ingen roll, ena dagen är traven hemsk och tölten grym och andra dagen är det helt tvärtom.
I tölten försökte jag komma runt hans problem med vänstersidan genom serpentiner, ställa honom inåt och massor av volter. Det sitter dock väldigt långt inne och jag fick inte helt till det. För att inte ta död på hans vilja att arbeta så valde jag att avsluta när han hade svikt i steget och bara tickade på med massor av energi lagrad i kroppen.
Traven har en viss tendens att bli väldigt trippig och springig vilket är en stående punkt att motverka. Där är likheten mellan honom och Náttur stor då båda travar med bakbenen bakom sig och går ut på så kallat mer mark. Istället så vill man att de ska gå in på mindre mark och ta färre steg. Genom denna träning så kommer båda förhoppningsvis en vacker dag trava i en samlad form med schwung i steget.
Söndag: Jag bestämde mig för att rida ut ensam för andra gången men denna gång under en ny runda. Med tanke på att jag fick höra att han var lite fjantig och rädd för saker ute så är jag hela tiden på vakt. Jag kan dock inte alls påstå att han är fjantig och går fram överallt (guldstjärna!), Náttur är tio gånger värre isåfall.
Rundan innehöll både en man som stod ute och spolade sin altan, lera och vatten, skenade hästar i hagen brevid och barn som hade fotbollsmatch. Trots alla dessa moment som hade varit så mycket värre med Náttur så ryckte han endast till två gånger men inget mer.
När vi kom hem så skulle mamma precis ge sig ut på en liten skrittrunda med Jökull så vi hakade på den som en chans att länga ut och slappna av. Det var inga problem alls för den lille grå att ändra riktning och ge sig ut ännu en gång. Han är helt underbar!
Idag blir det troligtvis longering för båda killarna då jag brukar försöka få in det en gång i veckan.