Dagen vi åkte ner till Malin för att hon skulle rida Náttur och känna på honom ändrade som sagt hela mitt ridsätt och mina mål med hästarna. 

 

Hon hoppade upp och red honom i ett galet snabbt tempo. Ni kan inte ana hur det såg ut haha, hon drev på Náttur så mycket som det bara gick hur många varv som helst i ridhuset och struntade totalt i vilken gångart han sprang i, allt för att hitta hans balans och problem. Malin tyckte att han tänkte himla mycket bakåt och hade inte mycket framåtdriv alls och visst var det så, det förstår jag nu i efterhand.

 

Under dessa femton minuter som hon red Náttur hittade hon var hans passtakt kom ifrån och det var absolut inte det vi tidigare hade trott. 

 

Alltid har man fått höra att man ska göra en förhållning och öka tempot, vilket inte alls har fungerat för Nátturpojken. Han har bara blivit mer och mer framtung, passtaktig och stel. 

 

Den dagen hittade vi nyckeln till framgång och äntligen började den rätta resan för oss. Allt vi skulle träna på var balans för det fanns absolut inget av det i den lilla rödblacken. Han var helt obalanserad och som en ål på rakt spår, höll sig aldrig på en rund volt och gick emot bettet helt och knixade med huvudet upp och ner och åt sidorna. Ja, allt var mitt fel för att jag tidigare inte insett detta.